VARFÖR PSYKOPEDAGOGIK?
Psykopedagogik är en viktig komponent i det förebyggande arbetet och behandling av psykisk ohälsa. Den bygger på att man funnit att både drabbade och deras anhöriga såväl som den breda allmänheten har bristande kunskaper om psykisk ohälsa, vilket leder till missförstånd om uppkomstmekanismer, vidmakthållande faktorer och behandling. Det övergripande syftet med psykopedagogiken är att föra ut korrekt information om den psykiska ohälsans multifaktoriella natur.
Psykopedagogik eller psykoedukation/patientutbildning som det också kallas handlar om att få kunskap om den sjukdom/diagnos, det psykologiska tillstånd eller det funktionshinder man själv eller någon i ens närhet har, vad som vanligtvis orsakar problemen samt vilka behandlingar och stödinsatser som finns. Det handlar om att få bättre strategier och sociala färdigheter, t ex hur man bäst löser problem som hänger ihop med sjukdomen/funktionshindret och hur vardagliga situationer kan hanteras på konstruktiva sätt. Den som håller i psykoedukationen förklarar hur tankar, känslor och beteenden påverkar varandra och gör att den drabbade inte mår bra samt vad som kan göras för att det ska bli bättre. Klienten lär sig fakta som hjälper honom/henne att förstå hur han/hon fungerar i olika situationer och vad han/hon kan göra för att må bättre. Utbildningen har även till uppgift att minska oro, skapa förståelse och minska hindren för den övriga behandlingen. Psykopedagogiken ersätter alltså inte, utan utgör ett komplement till, övriga behandlingsinsatser (psykologiska, sociala och eventuellt farmaka).
Utbildning kan ges individuellt, i par eller i grupp. När psykoedukation ges i grupp får patienten/klienten även tillfälle att träffa andra som är i samma situation och ofta har man erfarenheter man kan dela med varandra. Om möjligt rekommenderas att även anhöriga, lärare, arbetskamrater och vänner deltar, så att de lär sig att förstå klienten bättre och därmed kan stötta honom/henne på bästa sätt.
Vid beroendeproblematik syftar t ex anhörigpedagogiken till att ge familjen information om beroendesjukdomen och hur man kan handskas mer effektivt med beteenden och känslor som kan uppkomma hos den beroende. Den är både undervisande och stödjande. Olika teman introduceras vid varje tillfälle med målet att ge allmän information om beroendeproblematik samt kunskap om hur man på bästa sätt kan stödja och hjälpa en beroendesjuk och sig själv.