OM PSYKISK OHÄLSA

Psykisk ohälsa innefattar allt från psykisk sjukdom till psykiska besvär som stör välbefinnandet och påverkar vårt dagliga liv. Sådana psykiska tillstånd har påverkan på kognition, emotion och beteende och diagnosticeras enligt klassifikationssystemen Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5) och International Classification of Diseases (ICD-10) utifrån uppvisande av människans egna upplevelse av sjukdom, symtom och beteenden. Som exempel på vad som här avses med psykisk ohälsa kan nämnas depression, ångesttillstånd, personlighetsstörningar och beroendeproblematik.

En livsviktig fråga som angår alla – Dig med!

Psykisk ohälsa orsakar stort lidande. Enligt FN:s Världshälsoorganisation WHO är psykisk ohälsa ett av vår tids största folkhälsoproblem. I Sverige har tre av fyra egen erfarenhet eller erfarenhet av att någon närstående lever med psykisk ohälsa. Enligt Försäkringskassan är psykisk ohälsa den vanligaste sjukskrivningsorsaken och Socialstyrelsen beräknar att mellan 20-40 procent av Sveriges befolkning lever med ett nedsatt psykiskt välbefinnande. I denna grupp beräknas 10-15 procent behöva psykiatrisk behandling.

Cirka 1 500 självmord inträffar varje år bara i Sverige. Över 95 procent av dem som dör till följd av suicid är psykiskt sjuka före dödsfallet. Psykisk ohälsa är alltså en dödlig sjukdom.

Personer med psykisk ohälsa har dessutom ett sämre somatiskt hälsotillstånd och högre dödlighet jämfört med övrig befolkning. En utredning gjord av Socialstyrelsen visar att personer med psykisk sjukdom i större utsträckning än andra avlider i somatiska sjukdomar, som cancer, diabetes, hjärtinfarkt och stroke, som hade kunnat behandlas.

Missbruk och beroende är ökande problem som medför konsekvenser på många områden. I den så kallade Missbruksutredningen gjordes en skattning som visar att totalt 780 000 personer över 18 år har ett missbruk eller beroende av alkohol i Sverige och att det finns ca 29 500 personer med problematisk narkotikaanvändning. 
Den psykiska ohälsan angår alltså oss alla. Ändå förekommer stigmatisering, fördomar och förlegade diskriminerande attityder gentemot psykiskt sjuka.

Stigmatisering, fördomar och förlegade diskriminerande attityder

Stigmatiseringen av psykiskt sjuka är utbredd i samhället. Enligt Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763) ska alla ha rätt till vård på lika villkor, men trots detta visar studier att personer med psykisk sjukdom utsätts för stigmatisering, fördomar, diskriminering och negativt bemötande i kontakt med vården. Detta kan orsaka känslor av skuld, skam, ilska, oro, maktlöshet, isolering, hopplöshet, rädsla, låg självkänsla och försämrade möjligheter till återhämtning samt leda till att drabbade undviker att söka vård. I värsta fall kan stigmatisering utlösa tankar på, försök till samt fullbordat suicid hos en psykiskt skör patient.

Enligt WHO är stigma den viktigaste enskilda faktorn som hindrar människor med psykiska funktionshinder att få rätt behandling. Att få adekvat, professionell hjälp vid sorg eller psykisk ohälsa kan vara knepigt även för den som söker hjälp. Köerna kan vara långa, så i början måste många förlita sig på läkemedel och/eller stöd av den närmaste omgivningen. Många slussas mellan psykiatrin och öppenvården. Ibland verkar det nästan som att ”man måste vara frisk för att orka vara sjuk”. Detta trots att den som mår psykiskt dåligt långt ifrån alltid orkar lägga den tid och kraft som krävs för att hitta lösningar.

Med begreppet stigma avses det individen själv upplever, medan attityder handlar om hur vi bemöter andra.

Gedigen forskning kring allmänhetens attityder till psykiskt sjuka visar att många känner sig besvärade av kontakter med personer med psykisk ohälsa, har negativa förväntningar på dem, är rädda för dem och ovilliga att bistå dem. De som utsätts för dessa negativa attityder kommer med stor sannolikhet att nedvärderas, behandlas sämre och i värsta fall avvisas av samhället. 

Självklart finns också sympati och vilja att hjälpa hos många, men alltför många människors attityder till psykiskt sjuka präglas av osäkerhet, frustration, kunskaps- och resursbrist. Många saknar helt enkelt tillräckliga kunskaper för att hjälpa eller ens ha mod att närma sig en människa i kris. Denna rädsla och okunskap gör att människor som lider av psykisk ohälsa isolerar sig och/eller blir isolerade av omgivningen. 
Många blir diskriminerade och orättvist behandlade – i skolan, arbetslivet och i beslut som är avgörande för vilket stöd samhället ska ge. Diskriminering kan göra att människor drar sig undan i stället för att söka hjälp, vara sociala och stanna i arbete. På så sätt blir de ännu sjukare. Helt i onödan.

Så det är hög tid att ta död på fördomar och förlegade diskriminerande attityder. Att höja kunskapsnivån kring psykisk ohälsa och förbättra situationen för personer med psykisk ohälsa är en livräddande angelägenhet som berör oss alla.

Vi måste prata öppet om psykisk ohälsa och få fördjupad förståelse för våra olikheter. Vi måste välja att se bortom förutfattade meningar. Människor ska ses och bemötas som individer, inte diagnoser. Människor med psykisk ohälsa är sköra och sårbara p g a den psykiska ohälsans natur. De har ett stort behov av stöd. Ingen människa som faller ska behöva lida i ensamhet. Att må dåligt är svårt nog ändå och vi kan alla hamna där. Att någon finns där i svåra stunder kan vara livsavgörande.

Vi har alla ett medmänskligt ansvar att se till att drabbade i vår närhet får det stöd de behöver. På samhällsnivå har vi alla en viktig roll när det gäller att bidra till en konstruktiv opinionsbildning rörande psykisk ohälsa. Det är livsviktigt.

Om vi kan bidra med kunskap och vägledning är det fantastiskt!